Båstad – från stad till fiskeläge

När Båstad fick stadsprivilegier finns det inga uppgifter om, men i ett köpeavtal från 1462 omnämndes Båstad som stad. 12 år tidigare hade Kristian I grundlagt Båstad så mycket till stad kunde det inte vara. Det unga Båstad var väl som alla andra medeltidsstäder, mest lik en bondby, gårdar med djurhållning, fritt strövande djur och kanske några mindre hus. Det var timmerhus med halm- eller torvtak, grusvägar som inte bara användes som väg, där kastades även avfallet, ja även pottan tömdes där. Så mycket till stad kunde det inte vara, men det var viktigt att det var stad för först då kunde handel och hantverk få utövas.

Båstad levde under kungens fatabur, vilket innebar att kungen genom sina fogdar tog hand om skatten. Båstad hade även egen domstol, hade birkerätt och utsåg en stadsstyrelse och borgmästare. De som idkade handel, hantverk och sjöfart var tvingade att bo i staden.

Kyrkan började byggas strax efter det att staden grundlades.  Kyrkan byggdes i tre etapper och byggtiden varade i 50 år. De första murarna är byggda av gråsten och handslagen tegel. Denna tegel brändes i Båstad vid ett nyanlagt tegelbruk som fanns öster om stadskärnan. Därav kvartersnamnet Tegelungslyckan idag (mellan Köpmansgatan och Agardhsgatan).  

1514 utfäste Kristian II nya privilegier för Båstad. Det innebar att ingen gårdfarihandel (bissekrämer) fick finnas i Båstad och inom en mils avstånd. 

1523 var Båstad och Helsingborg nästan lika stora i skattehänseende. I skatt erlade Båstad 50 mark och Helsingborg 56 mark.

Under den danska tiden förlorade 3 städer i Skåne sina stadsprivilegier. Det var Båstad, Ängelholm och Trelleborg. När Båstad förlorade stadsprivilegierna finns det inga uppgifter om, men 1624 klassades Båstad som fiskeläge. Detta var allvarligt för Båstad och fattigdomen ökade. 

Efter freden i Brömsebro fick borgarna i Båstad söka burspråk (medlemskap) i Helsingborg för att kunna driva handel och hantverk. För att få föra in varor till Båstad fanns fyra tullbommar där tull skulle erläggas. En tullskrivare hade som uppgift att redovisa skatterna till Helsingborg. Genom detta kunde Båstad fortsätta som handelsort. Tullsystemet avskaffades 1810.

På Kristian IV:s tid (1588-1648) hade Helsinborgs borgmästare, Jesper Pedersen, utvecklat åt sin stad privilegium på handel i Båstad. Den tidens båstadshandlare måste vara borgare i Helsingborg. I instruktion av den 19 juni 1651 får tullnären i Båstad följande förhållanden i 12:te punkten: 

”Ephter som her förfalder stora bedrägerier och forfang med kiöbmandskab, som Bönderne her udi Byen handle imod Helsingborgs Byes Privilegier og Borgerskabet til stor skade; saa befalder jag eder hermed, af i Flitig upsigt hafve til alle dennom, som her i Byen handler med kiöbmandskab og icke hafver tagit deris Borgerskab i Helsingborg, att de icke handle nogit met Kiöb og Sal imod bemelte Helsingborgs Byes Kongl. Privilegier. Hver saadant bifindes, daa I hvo sig dertil eller imod fordrister straxt godsit at lade arestere, oc för Welbyrdig Herr SlottsHerre på Helsingborgs Slott, Borgmestere oc Raad eller Kongl. Majit:s Byefogit att instemme.

Vid freden i Roskilde 1658 fick Danmark avstå Skåne till Sverige och detta påverkade givetvis Båstad. 1664 beslöt riksdagen att Båstad och Ängelholm skulle vara fläckar med rätt att driva handel. Trelleborg, däremot, skulle fortsätt vara bondby. 

Efter freden genomförde Sverige en jordrevning i Skåne. För Bjäre härad och Båstad var denna klar 1671. 

Vid skånska jordrevningen 1670 – 73 uppsatt protokoll från 1671, finns bl. a. anfört att Båstad förr ägt borgmästare och råd samt byfogde men att samhället under striderna om äganderätten blivit nedtryckt till ett fattigdomens hemvist. Som en bekräftelse på detta är att Båstads kyrkobönder under åren 1682-85 understundom fått begagna bröd, som bakats på ollon, linfrö, mäsk m. m. Vidare framgår det att Bjäre under denna tid betalt endast halv skatt. 

Nedan följer protokollet i sin helhet vad som gäller för Båstad vid jordrevningen. 

Extrakt av Herrar Commissariernas resolution till höga Kung:a senaten över 1671 års Jordrefnings Protokoll å Bjära Härad.

Båstadh är en stadh, liggande i Skåne och Biäres Härad 5 mihl från Helsingborg och ungefär tre mihl från Halmstad, är med Kärmnärs- och süssesrätt besvärad, med et stort promontorio benämnt Howa Hallar mot östan och sydost med Hallands Åhs, och en god redd af ingen storm incommoderat, utom med Nord-Nord-wäst och Nordwäst, eftersom Nordan är den ordinarie plågan,- och redden är efter No 13 på 6 famnar; 300 famnar från landet med en så härlig ankarbotten – att der kunna stora örlogsfartyg och andra Cofferdie och mindre skutor och koggar – med lagliga ankare och tåg äro försedda, ligga säkrare än antagligen vid Halmstad eller Helsingborg.

Samma fläck hafver i gamla dagar varit begåfvad med skälig politie, borgmästare och Råd, samt därtill Byfogde och andra Betjente som gamla män icke allenast med sanning referera utan ock kan bevisa av Birkis stuerne av Torekov anno 1562.

Vid fredslutet 1658; 24 Cofferdie och koggar af Båstadh. Item origi No: uti de danskes tid och förr Rupturen med DanmarkAo 1643 inföll, hafver samma fläck legat under Kiopenhambs län, och producerar deröfver Konung Christians den 4:s bifogade privilegium under lit. K., daterat Ao 1623 den 27 november. Så snart nu freden war sluten Ao 1645, och Halland bleef till försäkring Kongl. Majt och cronan updragat, blef dhet icke allenast besatt med god Magistrat och Politi, uthan ock Benifierad med fri seglation innem och utan Biäre, allena at Inwånarna skulle vinna Burskap i Helsingborg o beviljat privilegium och skall af Kngl:a Maijet Kung Carl Gustaf erinra Confirmerad Helsingborgs stadh som af stadens Protokoll och acter skall kunna bekantgöras och bevisas så att envad beskafenhet och mån Skåne med andra Provintierna jure belli Cederades Kungl. Maijt och Cronan. Båstad erhöll Kungl Maijt:s Resoluton på samma allmänna Riksdagen 1644 att få njuta fläcks frihet under Lit. L och confirmerad af generalCommissionen af den 30 april 1670 under Lit. N.-

Vallen den 20 Februari Ao 1671
Magnus Durell    Chritian Foss     Otto Baltzerson

När Båstad fick fläckrättigheter1644 innebar detta att Båstad fick bedriva hantverk, hökeri (speceri- och diversehandel), gästgiverier och krogar samt annan mindre småhandel. Fläcken sköttes av förman och tolv äldsta som invånarna valde.

Fläckrättigheterna förnyades 1719. Av någon märklig anledning har dessa fläckrättigheter inte ändrats. Egentligen är det inte någon skillnad mellan fläck och köping men köping är dock ett modernare språkbruk.

I handlingar från i början av 1800-talet och framåt har i officiella handlingar Båstad omnämnts som köping. Den 1 jan. 1990 erhöll Båstad den något märkliga namnet Båstads köpings municipalsamhälle. Den gräns som då lades kom aldrig att fastställas men kom ända att utgöra gräns mellan Båstad och Malen då Malen blev municipalsamhälle.

Enligt Skånska kommissionens uppgifter uppgick åker och äng i Båstad av 18 sädesparter, motsvarande 5½ mandat, för vilka invånarna företett lagliga åtkomsthandlingar. Arealen hade 140 tunnor utsäde och 76 lass äng. 

Båstad hade god redd och ankarbotten, så att stora och små farkoster kunde säkrare ligga där än i Helsingborg. Det blev överskott på tullen, sedan tullnären avlönats, han fick 3 mark. Nu minskades tullen genom olovlig handel i Torekov och andra småhamnar. Följden av detta blev, att tullinkomsten knappt förslog till ”en ringa tullbetjänts aflöning”.

På 1700-talet idkade Bjäres bönder stor segelfart. Förde ved till Malmö, där den utbyttes mot salt och sill, tvingades de, att till Hälsingborg eller Halmstad för att söka förpassning, därför att de seglade förbi en främmande kust. I början av detta sekel hade Båstad och Laholm stor utskeppning av ek- och furubrädor samt ekbark. Denna rörelse retade hälsingborgarna, så att de begärde ersättning av Båstad

Olika marknader skall hållas i Båstad bl.a. marknad i oktober på torget. ”Oxmarknad skall hålls i Båstad Mattei dag” (21/9). En ansökan av Ängelholm, att båstadsmarknaden måtte flyttas till 10/9, bifölls av rådet den 15 okt. 1756.

Mot slutet av 1820-talet fanns i Båstad c:a 100 hus med 670 invånare. Åtskilliga däckade fartyg och många öppna båtar var hemmahörande i Båstad. År 1849 hade invånarantalet stigit till 741, därav 446 skattdragare. Platsen hade då inom sitt ”staket” tulltjänstemän, postkontor, apotek, 6 handlare med 2 bokhållare och flera bodbetjänter, 37 hantverkare av alla slag med 11 gesäller och ännu fler lärlingar, 9 arbetskarlar, 14 koopvardikaptener och skeppare, 3 styrmän, 16 sjömän, 8 fiskare, 1 gästgivare, 1 mjölnare och 1 sakförare; alltså ”100 självständiga män”.

Att stadens styresmän någon gång också fick sysselsätta sig med ordningsmål, framgår av protokoll för den 4 mars 1839. Enligt detta hade stadens äldste och ordföranden sammanträtt i anledning av en anmälan. 

N. N:s 2:ne svinkreatur blivit å ”Gathan utför Handelsman Tilanders Hus af Polisen Wallgren intagne 27/2”. Det kvistiga var nu att bedöma, enligt vilken punkt i samhällsordningen av den 27/3 1836 böterna skulle bestämmas. Efter överläggning beslöt man tillämpa de mildaste paragrafen, alldenstund svinkreaturen kommit på gatan av ”oförakt”. Alltså skulle det bötas till fattigkassan 2 rdr 24 sk. 

Den obligatoriska skatt, Båstads invånare erlade till samhällets kassa, benämndes i första delen av 1800-talet sjättingspengar och utgjorde kassans huvudsakliga inkomst. Dessutom inflöto saköremedel. 1813 fanns en delpost å 1 rdr 32 sk. Banko för olovlig brännvinssäljning.

På allmänt sammanträde den 19 mars 1810 beslöt Båstads invånare att för fattigförsörjningen inrätta en särskild kassa.

1. Innehåller kassans förvaltning och redovisning.
   Till fond anslogs:
2. alla de fattigmedel, som vid boutredningarna inflöto;
3. två skillingar pr sjätting; och skulle stadsförmannen tillse, att denna ökning i beskattning indrevs och redovisas till fattigkassans föreståndare;
4. de frivilliga gåvor, som kunde väntas inkomma.

Kassans räkenskaper och övriga handlingar förvarades efter den 22 januari 1803 i ett järnbeslaget ekskrin. Tack vare detta ekskrin blev alla pappren bevarade vid den stora branden 1870.

Båstad hade en avlönad nattväktare. Ett viktigt kompetensvillkor för väktaren var att kunna sjunga. Fyra gånger per natt;  kl. 10, 12, 2 och 4, skulle han sjunga fram väktarropen. I första väkten sjöngs: ”Gud bevare stad och land för eldebrand och fiendens hand! Klockan är tio slagen!” varefter vindriktningen skulle utropas.   

1862 genomfördes en maktförskjutning, kyrkan förlorade makten och prästerna sina ordförandeuppdrag. Istället skulle förtroendevalda personer väljas genom val. Men några demokratiska val blev det inte, det skulle dröja länge innan demokratin var genomförd och kvinnor fick rösträtt. 

Hwar och en som erlägger allmän beviljning, är äfen  skatteskyldig till kommunen och äger där att utöfa rösträtt. Den kommunala rösträtten är bestämd efter beviljningen, i stad med en röst för hwarje beviljningskrona och på landet efter fyrk (10-öres beviljning). Den kommunala beskattningen sker efter samma grund.

Kommunalstämman utser för en tid av fyra år en ordförande och en vice ordförande. Valbara till dessa befattningar äro inom kommunen bosatta, röstberättigade män, som fyllt 25 år, råda öfer sig och sitt gods, ej afträtt sin egendom till borgenärer eller, om detta skett, kunna visa att de äro fria från deras kraf, ej äro förlustige medborgerligt förtroende eller genom icke laga kraftvunnit utslag dömts sådant förtroende eller förlustig eller ställts under framtiden för brott, som medför sådan påföljd, samt ej heller förklaras ovärdig att föra andras talan inför rätta eller att i rikets tjänst vidare nyttjas.

Enligt regeringsutslag är icke skäl till befrielse: 
att innehafa klockarebefattning; att vara okunnig i skrifning och att läsa skriftet; att året efter valet fylla 60 år; att hava ont i högra handen; klena ögon eller ryggvärk; att hafa intyg av länsman om otjänlighet; att hafa 80-åriga föräldrar och många minderåriga barn; att vara i enskildt bolags tjänst.

Demokrati var ett ganska okänt begrepp i kommunerna ända fram till 1918. Problemet var rösträttsbestämmelserna. Efter kommunernas tillkomst 1862 röstades efter den s.k. fyrkskalan. Det innebar, att varje skattskyldig fick ett visst antal röster, som beräknades efter inkomst och förmögenhet. Fyrken var därför närmast en motsvarighet till vår tids skattekrona. Lagstiftarna på den tiden ansåg, att den som betalar mer i skatt skall ha mer att säga till om. I Båstad kunde detta medföra att en enda person kunde få 5 000 röster. Bolagen hade skatteskyldighet och därmed rösträtt som utövades genom en person med fullmakt.

1908 fördelades rösträtten i Båstad enligt fyrktalslängden så här:

• Skånska Handelsbanken  3 304
• Utminuterings- och utskänkningsbolaget  1 895
• Båstads Kalkindustri  1 321
• Ing. Andersson, Buena Vista  830
• Apotekare Kull  829
• Doktor Christer Nilsson  810
• Fabrikör A. Graff  809
• Direktör G. Berg  757
• Handlande Sjöbäck  692
• AB Båstads villaområde  540

1909 kom en förändring i demokratisk riktning. Fyrkskalan avskaffades och en fyrtiogradig röstskal infördes. Detta innebar att ingen fick ha mer än 40 röster. Kvinnor utan egen inkomst saknade fortfarande rösträtt. Bolagen hade kvar sin rösträtt. Antalet röster bestämdes av den taxerade inkomsten. Handlanden Axel Wickström hade en årsinkomst på 11 040 kr och fick 31 röster. Mjölnaren Filip Hjort på Öremölla, sedermera en ledande kommunalman, hade en årslön på 350 kr och fick nöja sig med 4 röster.

Röstlängden för Båstads kommun 1909 upptog 3 073 röster. 529 skattebetalare hade rätt att rösta. Av dessa hade 204 endast en eller två röster.

• Skånska Handelsbanken  40
• Utminuterings- och utskänkningsbolaget  40
• Lantmannabanken  38
• Handl. A. Wickström  31
• Axel Graff  28
• Handl. Bjurstedt  25
• Ing. John Andersson (Buena Vista)  25
• AB Båstads villaområde  20
• Båstads Kalkindustri  18
• Stadshotellet  17
• Malens Havsbad  15

Kommunpolitiken präglades inte av vänster – höger utan mer av förhållandet mellan delägare i de olika bolagen. Rösträtten var en av de stora politiska frågorna långt efter 1909. Rösträtt för kvinnor och en total reformering av den kommunala rösträtten var viktiga krav. Efter riksdagsvalet 1917 bildade liberaler och socialdemokrater en koalitionsregering. Den lyckades 1918 genomföra sitt reformkrav. 

Valet i Båstad anordnades den 1 maj 1919. Två partier ställde upp. ”Båstads kommunalt intresserade lantmän och borgare” (ett högerparti) och ”Vänstern”. Vänstern fick 595 röster och högern 242 röster. 14 ledamöter för vänstern och 6 för högern. När fullmäktige skulle utse en valberedning framträdde tre partier; moderater, arbetare och liberaler. Vänstern hade delat upp sig i en arbetargrupp och en grupp liberaler.

Sexmän.
Under 1920 och 1930-talen valdes sexmän som var ett kommunalt hedersuppdrag.
Sex personer valdes med uppgift att vara något av en förmedlande institution. Det kunde vara tvistigheter om gränsdragningar och många andra frågor som måste lösas. Dessa sex personer hade då uppdraget att mäkla och lösa upp knutar. Ledamöterna valdes för två år och årligen valdes 3 ledamöter.

Deras uppdrag var inte bara en förmedlande länk utan de hade även uppdraget att dela ut skattesedlarna. Vid Båstads kommunalfullmäktiges sammanträde den 19 jan. 1938 behandlades en motion om att slopa sexmänsinstitutionen och att skattesedlarna skulle skickas ut genom postverket. Motionen avslogs med motiveringen att det blir en ökad kostnad för köpingen. Sexmännen fick således fortsätta med sitt uppdrag att dela ut skattsedlarna.

En utveckling
Malen växte och blev allt större och mäktigare. Den 1 jan. 1932 blev Malen tillsammans med Ranvik ett municipalsamhälle. Redan då hade frågan om att bilda ett samhälle diskuterats men båstadborna såg ingen nytta i detta. Efter många långa och heta diskussioner både inom politiker och allmänheten blev det två municipalsamhällen med många gemensamma frågor. Det visade sig snart att detta var ohållbart, två samhällen med gemsam gräns och så mycket gemensamt.

Båstad köpings municipalsamhälle och Malens municipalsamhälle slogs ihop den 1 jan 1937 till Båstads köping.  

1971 slogs fyra kommuner ihop till Båstads kommun. Utöver Båstad var det Västra Bjäre med säte i Hov, Förslöv/Grevie kommun med säte i Förslöv och Östra Karup som tillhörde Skottorps kommun..  Kommungränsen och därmed länsgränsen flyttades till öster om Östra Karup. Landskapsgränsen mellan Halland och Skåne ligger fast. Detta innebär att Rivieran Hemmeslöv, Petersberg och Östra Karup ligger i Skåne län men i Hallands landskap. 

Gamla namn
Av ålder ha vissa tomter i Båstad haft särskilda namn. Munketoft, Toftlyckan, Kållinmgelyckan, Junkerslyckan. Guldsmedslyckan.  Mellan nuvarande hotell Båstad och Agardhsgatan låg Tegelungslyckan. Ordensgatan, hade förr benämningen Glosa-strädet efter ”Glosastenen i mitten av västra stenmuren. Under ”Glosa-stenen” fanns ”Gloseson”, en förskräcklig sugga, som skrämde alla båstadsbarn.
Bakgatan blev Kyrkogatan, Doktorns sträde var nedre delen av Pershögsgatan och den övre för Pershögsliden. Köpmansgatan i Båstad hette Övre gatan och Agardhsgatan för Nedre gatan. Köpmansgatan genom Malen hette Hallandsvägen.

Sträde var smala gator som gick ner till stranden. Dessa sträden var avsedda för att köra vatten från havet upp till eventuella bränder.

För Malens del kom gatunamnet sent. Malen hade vuxit ordentligt och anvisa ankommande badgäster till ett villanamn, som då var den vanliga adressen, var svårbemästrat. Malen namnsatte sina gator och vägar i början på 30-talet.