Badortslivet i Båstad börjar...
... och de första badgästerna
Badortslivet började i Båstad någon gång omkring 1830. De första badgästerna var två systrar från Ängelholm. Det kan mycket väl tänkas att embryot till Båstads turistnäring kan härledas till en höskulle utanför Ängelholm. Det brukade vara så förr i tiden, att när ”något skulle hända”, så hände det just uppe på en höskulle. I gamla filmer utgjorde höskullen en populär scenplats men efter ett tag gled kameran diskret åt sidan. Det som utspelades utanför Ängelholm var ingen filmscen med en undanglidande kamera, utan en verklighet som fick sitt efterspel.
Vegeholms slott utanför Ängelholm ägdes under sekelskiftet 17 – 1800 av fröknarna Cedercrantz. Även systrarnas bror bodde på slottet. Tillsamman med gårdens söta hönsapiga (i berättelser brukar alltid hönsapigor vara söta – så vi antar så) utgör de båda huvudpersonerna i detta drama. Det är nu som höskullen kommer in i bilden, slottets salonger kan säkerligen uteslutas. Det gick, som det plägar göra vid sådana episoder. Frukten av deras kärleksförbindelse blev en dotter, som togs hand om, och uppfostrades av de båda fastrarna. Fosterdottern blev sedermera gift med lagman Flink i Ängelholm. Flinks fick två döttrar. Det var dessa, som blev Båstads första badgäster. De bodde hos kapten Löfström på Agardhsgatan. Emellertid badade de inte i havet, utan Löfströms drängar bar havsvatten till ett innebad, förmodligen ett träkar i brygghusstugan. Vistelsen i Båstad ”bekom dem särdeles väl” och de rekommenderade platsen för sina släktingar och vänner. På så sätt var det Båstad som började som badort, men Malen följde efter. Utvecklingen gick rasande fort.
1851 skriver Öresundsposten om Båstad, som fick stort beröm som badort. Den då nybyggda societetssalongen Pehrshög (som utplånades vid en brand 1959) omnämndes med stolthet. Noterades i tidningen ”att mammorna noggrant vakade över döttrarnas förehafvanden.”
Samma år skrev Snällposten: ”En mycket besökt badort. Enbart under den pågående 2:a badterminen vistas här över 150 badgäster. Mer än hälften av landets societet har under akademistadens kvälmande hetta sökt sig en tillflykt i Båstad. Under första terminen vistades här en del av den Skånska noblessen, nu hava vi enbart Lundnobless.”
I mars 1897 skriver Sydhalland om det instundande badlivet i Båstad. Man nämner att redan då är ett par lägenheter uthyrda och fortsätter: ”Nu voro rätta tiden inne för husegare, som ej hafva sådana förut, att bygga verandor. Ty verandor vilja badgästerna hafva, om än aldrig så små och oansenliga.”
Säkerligen anammades detta och ortens byggmästare fick nog ”verandauppdrag”.