Båstad

När Båstad fick stadsprivilegier finns det inga uppgifter om, men i ett köpeavtal från 1462 omnämndes Båstad som stad. 12 år tidigare hade Kristian I grundlagt Båstad så mycket till stad kunde det inte vara. Det unga Båstad var väl som alla andra medeltidsstäder, mest lik en bondby, gårdar med djurhållning, fritt strövande djur och kanske några mindre hus. Det var timmerhus med halm- eller torvtak, grusvägar som inte bara användes som väg, där kastades även avfallet, ja även pottan tömdes där.

Pershög
Societetshuset Pershög byggdes en bit upp på åsens sluttning med en underbar utsikt över den snabbt växande badorten och ett solglittrande blått hav. En tidning skrev om Pershög så här: ”Båstads glanspunkt Pehrshög, denna nätta paviljong”.  

Den 3 augusti 1851 invigdes Pershög. Några dagar senare skrev Snällposten bl.a. ”ungdomarna roar sig vanligen med kranskastning och stundom med dans, här finns fyra musikanter som präktigt trakterar sina instrument".

I mitten av 1700-talet fann man nyttan med att bada i havsvatten. Men att bada i havet inför andras ögon gick inte för sig. Då fanns det bara ett alternativ, att hämta vatten i havet och bada inomhus i ett kar.

1774 byggdes troligtvis landets första badhus vid Uddevalla och 1814 byggdes två kallbadhus. Att bada måttligt och vistas ute vid havet, ansågs vara nyttigt. Badmodet kom att spridas utmed västkusten och hur det utvecklades kan vi bara ana oss till, men det måste ha gått fort. 

Tennisen kallades för den vita sporten under lång tid och det berodde helt enkelt på att de som tävlade alltid var klädda i vitt, något annat var otänkbart.

Kung Gustav V besökte Båstad under 17 somrar i följd. 15 av dessa tävlade han i tennis, men bara i dubbel. Det var en högtidsdag i köpingen dagen då kungen anlände. Kungen bodde på Skånegården under tennisveckan som gav god PR både för Skånegården som Båstad.

Den 1 jan. 1937 slogs Malens municipalsamhälle och Båstads köpings municipalsamhälle ihop och bildade Båstads köping. I samband härmed ”bestämdes” en helt annan gräns som gick längre österut och följde Ilabäcken (mellan Sparatorget och Astrakanen) som rinner ut i havet vid Brunnsparken. Stora delar av Ilabäcken är idag kulverterad.