Vackert sagt om Båstad
Invigningen av Pershög den 3 augusti 1851 uppmärksammades av tidningarnas positiva artiklar. Tidningsmannen och författaren Oscar Odd lovordade den växande badorten och givetvis Pershög i tidningen Allmänna Öresundsposten. ”Båstads glanspunkt Pehrshög, denna nätta paviljong”.
Några dagar efter invigningen skrev Snällposten bl.a. ”ungdomarna roar sig vanligen med kranskastning och stundom med dans, här finns fyra musikanter som präktigt trakterar sina instrument."
Öresundsposten fortsatte under sommaren med att ösa beröm över Båstad och inte glömdes Pershög. Societetssalongen ”Pehrshög” omnämndes med stolthet. Noterades i tidningen ”att mammorna noggrant vakade över döttrarnas förehafvanden.” Tidningen fortsatte med ”själfskrifven såsom en favoritplats och ett rendezvous”.
Samma år som Pershög invigdes gör fyra herrar en rundresa i nordvästra Skåne och södra Halland. En av deltagarna är Oscar Odd. Avsikten med denna resa var bl.a. att skriva ett antal resereportage för Öresundsposten. Den 4 okt. detta år, har tidningen en artikel om resan genom Båstad, denna artikel blev en hyllning till bygden.
”En utflygt till Bjäre”
Denna gång voro vi fyra lustiga bröder. Vi skulle ut och skaka på oss. En förträfflig resvagn stor till vår disposition, magasinet var väl försedt med såväl långhalsade som korthalsade buteljer af bepröfadt innehåll, vädret var godt, humöret icke illa.
Som framgår av inledningen ingår i färdkosten ett antal flaskor både ”långhalsade som korthalsad”. Med största sannolikhet var den medhavda korgen för färdkosten välfylld med både mat och dryck. Resan genomfördes givetvis med häst och vagn och i lugnt tempo reste man i täckt kupé med en kusk på kuskbocken. Rast måste göras, både dragare och resenärer behövde vila, mat och dryck. Kusken hade inget ”körkort” att förlora, så även han kunde få ta del av dryckerna, kan tänkas. Det lunkades fram mil efter mil i den takt hästarna förmådde, då var det inte illa att ha tillgång till en flaska och avnjuta ett glas med lite tilltugg. Resan var, att förmoda, behaglig för de fyra herrarna och säkert berättades det många roliga historier av skilda slag och vi kan anta att de fyra herrarna mådde alldeles utmärkt. Finns det någon i dagens jäktande samhälle, se sig själv färdas på detta sätt efter ett par hästar, som i sin takt lufsar fram på slingrande grusvägar, å dessutom vara utan mobiltelefon?
På sin resa från Halland tar man vägen genom Båstad och uppför den branta Brantelid väster om Båstad och upp över åsen till Torekov.
Vid resans planerande ingick även en bit mat och övernattning i Båstad. När sällskapet passerade Östra Karup så hägrade ”den utlofvade supéen”. Färden går västerut, man beundrar den vackra omgivningen och det nybyggda vackra Petersberg. Sällskapet anlände till Båstad ”i god tid för att ännu samma afton kunna taga märkvärdigheter i ögnasigte”.
Tidningen fortsätter:
Båstad har i de två sista åren vunnit en viss ryktbarhet som badort. Denna dess framgång härleder sig upprinneligen från ett slags ”camaradiere”, det var några familjer, – goda vänner och gamla bekanta, – som här ett par somrar stämde möte med hvarandra och efterhand lyckades att få kretsen ökad med andra goda vänner och gamla bekanta. Imedlertid är det onekligt att det kan af denna lilla begynnelse bli något mer och ansenligt. Orten har förstått att icke sofva bort sin konjunktur, man har vetat värdera dessa påhälsningar af en liten oförmodad lycka och hastat att göra sig amabel för att fängsla den vid platsen för längre tid.
Staden – alltid staden – har en vacker kyrka, stenlagda gator, inga egentliga hoteller, men flera hus af ett ganska välmenande utseende, åtskilliga trädgårdar, der humlen slingrar sig i sydländska festoner från träd till träd och der exellenta nötter lära – hafva varit. Båstad är bekant för sina nötter, men denna dess urgamla berömmelsesynes sjunga på sista versen, upptagna af mera stadsmessiga äregirigheter, har orten i den sednare tiden försummat de gamla nötträden.
Vi intogo i Båstad den utlofvade supéen. Den var inte dålig: 1.o bouillon i kopp! 2:o rimsaltadt fårkött med turkiska bönor. 3:o orrfågel med salater. 4.o sylttårta. Jag ber er observera att man icke på alla gästgifverier i vårt kära fädernesland blir omhuldad med bouillon! Liksom hvilken syltårta! Her Scherber skulle i sanning icke bort skämmas för den och Båstad synes mig knappt behöfva för sin ära mer än detta. En plats, der man efter en timmas beställning erhåller en sjudande bouillon och den delikataste tårta, är icke blott af naturen ämnad till något större, men med civilisationens rätt sjelfskriven till stadsprevilegier och representation vid våra riksdagar; Båstad går framåt, Båstad är redan framme, lefve Båstad.
Efter denna charmanta supé slog sig herrarna ner i salongen och avnjöt en god cigarr. Dagen hade varit jobbig och tog ut sin rätt, sängen hägrade. Så man drog sig tillbaks till ”les petits appartements för att efter en väl begagnad dag behagligen sluta sig i Morphei armar och drömma en ljuflig dröm om guld och gröna skogar”.
Tidigt dagen efter tar sällskapet farväl till Båstad och skaldar:
Farväl då det hulda Båstad,
Så skönt i morgonens purpurfärg!
Vi nu begifva oss åstad
Allt vidare öfver backar och berg.
Professorn och författaren Fredrik Böök köpte en sommarvilla på Malen 1924. I början av sin tid som badgäst på Malen, skrev han en hyllning över Båstad och Malen. Han skrev så här:
Båstad kan man ännu på sjuttonhundratalet finna stavat Båtstad; namnet anger ett ställe för båtar, en hamn. Malen betydde från början en plats, där stenarna lågo och malde mot varandra i vågbruset.
Den som i våra dagar hör namnen Båstad och Malen får helt andra tankeförbindelser. De flesta gå i riktning mot angenäma, det hälsosamma och det sköna. Båstadsspelen, Båstadsnötter, Båstadsnejlikor, Båstadsfrukt, Båstads golfbana – det är alltsammans ljuvliga ting. Båstadsorten är nära förbunden med konung Gustavs person, ty han tillbringar gärna några vackra och sorgfria sommardagar där, kanske i den övertygelsen, att man knappast inom Sveriges gränser kan söka upp en kust, som har mera av Rivierans milda, friska luft, mera av blått hav och blommor och rika trädgårdar. Även här mogna druvor och mullbär och valnötter, och ingen ravin vid Medelhavet kan vara mera full av grönska än Norrviken och Hallandsåsens sluttning. Till Båstadsorten knyter sig också ett ryktbart svenskt namn, det Nobelska. Även om människornas tungor tystnade, skulle stenarna och husen tala, alla de verk som Ludvig Nobels nitälskan har skapat och skänkt. Det har givit bygden dess prägel, en förnäm och äkta. Naturen och kulturen klinga här i ett festligt ackord.
Var och en är glad och stolt över sitt eget, inte bara över det som han byggt upp med möda och eftertanke, utan också över det som han fått utan egen förskyllan och värdighet, av goda makters nåd. Båstadtrakten är rikt gynnad av Pomona och Flora och av många andra naturens gudomligheter, av milda vindar, av åkrarnas Ceres och bokskogarnas dryader. Vi be främlingarna, som gästa oss, att se sig om med öppna ögon, och att bevara bilderna i sitt minne. Frågar man oss, som ha vår hemort här, vad vi själva anse vara det säregna för Båstad och Malen, så skall vi nog svara: här finns hav och strand, där ejdrarna häcka, sand och klippor, tång och sälta, kort sagt den svenska västkusten – men här finns också den rika och bördiga, den soliga och öppna bygden, det är uttytt Skåne, och inte långt från de lummiga bokskogarna, där näktergalar slå, sträcka ljunghedarna sin matta över åsen, och storspovens vissling skär genomtystnaden. Det är stora rikedomar samlade på en plats – och skattkammaren står öppen!
Kan en badort få bättre PR?
Familjen Bööks villa låg mitt emot Tallhögen (idag Hjorts gata 12) och var familjens sommarboende till 1936 då de sålde villan till polisman Kron som kom att kalla villan för Menton.